Ulla-Britts Blogg

Ulla-Britts Blogg

Mitt liv med hund Del 1

HundPosted by Ulla-Britt Tue, May 25, 2010 16:03:04

Hur har det blivit såhär? Vad har 46 år med hund lärt mig?

Jag föddes 1958 i Gammelstad, ett litet samhälle utanför Luleå. Där växte jag upp på en bondgård och lärde mig snart att uppskatta alla sorters djur. Tyvärr blev jag vi fyra års ålder allergisk och kunde inte längre umgås med alla djuren. Så småningom hittade mina föräldrar en liten valp, som jag inte reagerade på. Tussi flyttade hem till oss när jag var sex år gammal. Hon var en tuff liten blandras mellan malteser och dvärgpudel. Vi var inte så hundvana och Tussi bestämde det mesta. Det var bara min mamma som kunde borsta henne och klippa klornasmiley. När jag var elva år flyttade en engelsk setter hem till oss. Hon var en fullfjädrad jakthund och användes till ripjakt uppe i fjällen. I övrigt var hon en jättetrevlig och vacker sällskapshund, som sov i sängen och älskade Japp (numera kallad Mars) Hon hette Lou. Båda hundarna blev riktigt gamla och fanns kvar några år efter att jag flyttat hemifrån.

Min första egna hund blev Polarmarkens Maja, en ståtlig svart schäfer som hämtades hem i april 1979. Jag och husse gick sista året på lärarhögskolan och bodde i ett litet hus på gården. Vi gick vår första kurs - en valpkurs - hos SBK i Luleå. Där fick vi veta hur man skulle fostra schäfrar. Bland annat skulle de inte ligga i sängen och inte dra i kopplet. Inkallning skulle inte vara något problem, Inte med en schäfer. Vi jobbade hårt för att Maja inte skulle ligga i sängen. Så småningom lärde hon sig de.t Kopplet ryckte vi ordentligt i, men inte hjälpte det Nåja, hon var en utomordentligt snäll hund.

Efter vår examen flyttade vi till Skåne och Maja flyttade upp i sängen. Jag anmälde mig till "apellkursen"hos brukshundklubben. Innan den startade hittade jag, i en hundtidning, en spännande annons. Någon vid namn Anders Hallgren hade startat en hundskola i Arboga och höll helgkurser. Jag och Maja klev på tåget och åkte från Hässleholm till Arboga. Väl framme kom Andres och hämtade oss på stationen. Hans första kommentar om Maja var, "oj, här har du en stark en". Inte heller Anders fick henne att sluta dra i kopplet. Efter en helg hos Anders hade vi lärt oss lite av varje och åkte hem till Hässleholm. Så startade då kursen på brukshundklubben.

Vi startade med en tävling. Den vann Maja och jag. Vi hade ju lärt oss hopp, stanna kvar, fot mm hos Anders. Under kursens gånbg fick vi veta att allt vi gjorde var fel. Jag fick inte berömma vi platsliggning och fot gick man runt, runt med snärtiga ryck om hunden inte lydde. Kursen avslutades med en tävling. Det var samma moment. Enda skillnaden var att Maja och jag förlorade eftersom Maja inte gjorde något rätt. Matte skämdes och gick aldrig mer någon kurs hos SBK. Däremot anmälde jag mig till fler kurser hos Anders i Arboga (naturligtvis har SBKs metoder utvecklats till det bättre och de har nu många duktiga instruktörer) .

Det var alltid lika givande att gå en kurs på Stora Sofielunds Hundskola och visst var Maja bildbar. Hon var en riktigt duktig hund men strejkade om man försökte använda hårda metoder. Tack älskade Maja och tack Anders!

1981 utbildade jag mig till instruktör för Anders och under början av åttiotalet jobbade jag på Stora Sofielund som helgvärdinna. Jag träffade såå många hundar och hundägare, fick hjälpa till vid träningarna och ansvarade för att kursdeltagarna trivdes och fick en god sallad på lördagkvällen. Alldeles fantastiskt och jag insåg att hundar var mitt liv. Detta trots att fredagarna inleddes med ett storkok lever, som sedan skulle skäras i små belöningsbitarsmiley