Ulla-Britts Blogg

Ulla-Britts Blogg

Empati, etik och kunskap, varför är det inte viktigt?

HundPosted by Ulla-Britt Tue, March 04, 2014 22:32:16

Två semlor har det blivit ikväll och en stor mugg kaffe. Lite väl mycket var det med två semlor, det erkänner jag men det kändes som en liten tröst efter allt jag läst på Facebook idag.
Jag har utbildat mig och fortbildat mig inom hund och djur ända sedan 1980, då jag gick en instruktörsutbildning. Under alla dessa år har det varit synen på hund och hundträning som intresserat mig.
Jag fick min första hund 1964. På den tiden var det vanligt att hundar hölls bundna inomhus och man tränade hundar att bli rumsrena genom att doppa deras nos i kisspölarna. Det utsattes inte min lilla hund för, tack och lov.
1979 köpte jag min första schäfer ihop med min nuvarande make. Maja hette hon och var en stor och stark, helsvart schäfertjej. På den tiden var det självklart att använda stryphalsband och rycka i kopplet när hundarna drog och det gjorde minsann Maja. Ingen fick henne att sluta dra genom att rycka men jag undrar vilka skador hon tillfogades genom allt ryckande. Nu vet vi bättre men fortfarande använder många hundägare stryphalsband. Varför har inte fler gått över till sele?
1991 fick vi fortfarande lära oss att korrigera hunden genom att ”läsa paragrafer”. Det ansågs då vara ett väldigt vänligt och effektivt sätt att korrigera en hund på. Nu vet vi att man kan träna en hund helt utan korrigeringar. Det är belöningen som ger inlärningen av det önskade beteendet, så straff och korrigeringar kan vi helt lägga åt sidan.
Varför är det de som kör den gamla skolan som är de man lyfter fram på TV? Varför anses det inte viktigt eller ens önskvärt med utbildning för de som ska jobba med hundar och hundägare? Varför är det viktigare att det ska gå fort att hitta en lösning på ett hundproblem än att hunden får en riktig och långsiktig hjälp? Varför är inte de senaste vetenskapliga rönen viktiga när det handlar om hundar?
Jag vill inte tro att de svenska hundägarna vill något annat än sin hunds bästa men de måste ju få veta vad det är som är bäst för deras hund. Varför är det inte de som har kunskapen som får berätta? Vad/vem är det som styr hundsverige?



Våga vara vänlig

AllmäntPosted by Ulla-Britt Fri, March 23, 2012 00:39:46

Den senaste månaden har varit smått omskakande. Jag har tillsammans med vännen och kollegan Maria Ahola länge pratat om vikten av att inte korrigera och straffa hundar, utan i stället träna med genomgående positiv förstärkning. För drygt en månad sedan så startade vi därför Facebookgruppen "Våga vara vänlig mot din hund"

Till en början kollade vi så gott som alla som ansökte om att få bli medlem. Överraskande många gick med under första månaden och i mitten av mars var vi drygt 100 medlemmar. Ett fantastiskt resultat tyckte vi då. Nu, en vecka senare är vi 420 medlemmar. Vad har då hänt? Det började med att jag skrev ihop några av mina tankar i ett brev som jag skickade till bland annat Kvällsöppet. Döm om min förvåning då jag dagen efter fick ett mail där redaktionen ville ha kontakt med mig. De ville bland annat veta om jag kunde ge dem namnen på några auktoriteter inom hundvärlden, som kunde backa upp mina påståenden. Jag skickade genast brevet till Anders Hallgren och Kerstin Malm. Båda svarade med vändande mail att visst fick jag ge Kvällsöppet deras namn och kontaktuppgifter.

Sagt och gjort, jag ringde upp Kvällsöppet och pratade med dem. Efter att ytterligare ha förklarat hur jag ser på hundträning och farorna med det som visas upp på TV så blev det plötsligt bråttom. De ville ha förslag på fler som kunde delta i en debatt. Jag tackade nej till deltagande men lovade att maila över en lista. Fyra dagar senare sändes debatten på TV 4. Anders Hallgren kom hem från Norge samma dag men ställde upp - tack Anders!

Har du inte sett debatten så ligger den på Kvällsöppets hemsida ett tag - en månad tror jag. Debatten var som debatter är mest men det känns i alla fall som en uppstart till något som kan komma att spela roll.

Efter detta tog tillströmningen till vår Facebookgrupp fart. Jag satt till långt in på nätterna och skrev inlägg och lade till nya medlemmar. Jag ska inte säga att allt har lugnat ner sig nu men nu kommer det inte längre så många nya varje dag och gruppen sköter sig själv. Diskussionerna är intensiva och idéerna många om hur vi ska nå ut med våra vänliga metoder.

Det brev jag skrev kan du läsa här:

I 15 000 år, kanske längre, har människan levt ihop med hundar. Vi har fascinerats av denna fantastiska varelse som har kommit att kallas människans bästa vän. Därför vet vi naturligtvis mycket om den och dess ursprung. Vi vet mycket om hur den fungerar i grupp och om hur inlärningspsykologin fungerar. Forskning pågår fortfarande och vi lär oss hela tiden något nytt om hur vi kan påverka livet ihop med vår bäste vän till det bättre - för oss båda.

Därför är det så märkligt att vecka efter vecka slå på teven och mötas av direkta felaktigheter om hur vi ska handskas med våra hundar. Det är ofta något som var sant för många år sedan men som man nu vet inte längre stämmer. Vetenskap är en färskvara och när färskvaror blir gamla kasseras de lämpligen.

Så har inte gjorts när det gäller hundens etologi och psykologi. Därför får vi vecka efter vecka bevittna hur svenska hundägare, genom vårt största medie, får felaktiga råd om hur de ska hantera sin hund. Råd som kan leda till både fysisk och psykisk skada.

Vi får till exempel lära oss att hunden måste lära sig sin plats i flocken så att den inte blir ranghög. Vi får lära oss att det ofta beror på bristande ledarskap när våra hundar utvecklat ett problembeteende. Vi får lära oss att det är viktigt att vi säger ifrån åt hunden. Vi får lära oss hur vi ska göra för att kunna hantera våra hundar i koppel. De felaktiga och direkt farliga råd som sprids via TV skulle faktiskt kunna fylla en hel bok, men här får vi begränsa oss till några av de vanligaste galenskaperna.

Vi behöver inte vara rädda för att våra hundar ska ta över och klättra i rang. Rang existerar inte i grupper som består av minst två arter. Inte heller behöver vi vara oroliga för att vårt dåliga ledarskap är orsaken till våra hundars problembeteenden. Ledarskap är ett missförstått ord och ett ord som bär skulden för att många hundar hanterats felaktigt.

Men visst är det väl viktigt att vi kan säga ifrån åt hunden så att den förstår när den gjort något fel? Fel igen. Studier finns som klart och tydligt visar att våra hundar lär sig bäst om vi använder oss av enbart positiv förstärkning och undviker korrigeringar. Man har till och med sett samband mellan korrigeringar och utvecklande av aggressivitet. Däremot har aldrig någon hund blivit aggressiv för att hundägaren varit för snäll.

När det gäller koppelgående så får vi fortfarande lära oss att stryphalsband är det bästa för att klara att hantera en tung hund. Allra effektivast har vi fått se att det är om man lägger det högt bakom öronen. Vad inte någon berättat för oss TV-tittare är att man på så sätt tillfogar hunden både smärta och skada.

Ska det få fortsätta på det här sättet? Ska vi misshandla våra hundar? Ska hundar avlivas efter att de blivit aggressiva på grund av våra dressyrmetoder? Ska vi acceptera att TV visar hundprogram där man rekommenderar metoder som baseras på 70-talets kunskap? Är det sådant vi vill se när vi slår på teven?

Det är sådant som möter oss genom Go'kväll, Mannen som talar med hundar och diverse andra program. Både SVT och TV 4 har valt höga tittarsiffror framför vetenskaplig riktighet och man offrar svenska hundars välbefinnande genom att lära ut metoder som kan klassas som djurplågeri.

 

Referenser:

Hallgren, A.(2006) Alfasyndromet. Västerås, ICA Bokförlag

Hiby, E. F., Rooney, N. J., Bradshaw, J. W. S. (2004) Dog training methods: their use, effectiveness and interaction with behaviour and welfare. Animal Welfare. 13, 63-69

Malm, K. (2005) Hunden, människan, relationen. Skara, K Malm Tanke i Tryck

 

Vårterminen har startat

AllmäntPosted by Ulla-Britt Fri, February 03, 2012 00:11:46

Nu har det blivit otäckt kallt och snön har kommit för att tanna ett tag. Det uppskattas inte av människorna i huset och hundarna verkar kunna hålla sig för skratt. Det enda positiva är att dagarna har blivit längre, faktiskt hela trettio minuter varje vecka. Det är fantastiskt.

Nu har då en ny termin startat och det verkar riktigt lovande. Jag läser en fortsättningskurs i etologi och en kurs som heter "Djur i vård och socialt arbete". Etologin går på Linköpings Universitet och den andra kursen på Malmö Högskola. Både Linköping och Malmö använder sig av It's learning som lärplattform och det är jag glad för. Det är fjärde terminen jag använder mig av It's learning och den fungerar riktigt bra,

Kurslitteraturen har hittills visat sig mycket givande och den första Malmöboken slukade jag. Den handlar om motivation och det var så mycket bra i den boken men jag fastnade speciellt för de här raderna:

Vad du säger om mig
Det du tror om mig
Sådan du är mot mig
Hur du ser på mig
Vad du gör mot mig
Hur du lyssnar på mig
SÅDAN BLIR JAG!!

Jag har läst klart den boken och börjat på en bok om oxytocin, som författaren kallar närhetens hormon. I den boken kan man bland annat läsa om hur man kommit fram till att det är just hunden som hjälper människan till ett friskare liv och det är inte motionen man får som hundägare utan hunden i sig, som gör skillnad. Man visste tydligen vad man pratade om när man döpte hunden till människans bästa vän.
Man kan undra om det är oxytocinet som bidrar till den avstressande effekten lusletandet har hos aporna. Något vi människor skulle behöva ägna mer tid till. Inte har vi så mycket löss men det går lika bra med annan kroppskontaktsmiley

Glöm inte att även hunden behöver närhet och lite kli då och då.

Jenner, H. (2004) Motivation och motivationsarbete i skola och behandling. Forskning i fokus, nr 19. Kan laddas ner från www.skolverket.se 123 s.

Moberg Uvnäs, K. (2009) Närhetens hormon – oxytocinets roll i relationer. Stockholm: Natur och Kultur 208s.

Gärdenfors, P. Tankens vindlar. Bokförlaget Nya Doxa.

Två utbildningshelger efter varandra

HundPosted by Ulla-Britt Mon, October 31, 2011 13:41:28

22-23 oktober styrdes kosan mot Linköping och en föreläsningshelg som ingår i den etologikurs jag går. Även deltagarna i Hundens beteendebiologi deltog. Nu börjar man känna igen kursdeltagare som, precis som jag, återkommer termin efter termin. En del av innehållet i föreläsningarna känner man igen sedan tidigare helger men det finns alltid med något nytt.

Det här är en kurs som ger 7,5 högskolepoäng och den går med andra ord på kvartsfart. Nivån är inte jättehög och det är inte svårt att hänga med i kursen. jag räknar med att behöva lägga ner ett par tre timmar i veckan. Trots det så förväntar man sig ändå att det som ingår ska ligga på högskolenivå. Det gör det oftast men ibland dyker det upp en katt bland hermelinerna. Katten bestod i det här fallet av Memea Mohlin. hundägarcoach. Det var absolut intressant att lyssna på Memea men det handlar som sagt om en högskolekurs och där platsade hon inte.

Vecka 43 skrev jag ett etologiprov på Linköpings "It's Learning". Dessutom skulle jag skicka in tre inlämningsuppgifter till Högskolan i Skövde. En av uppgifterna kom inte in i tid, så det blir omexamination på den Däremot hann jag med att läsa halva boken som min SLU-grupp ska granska. Vi har valt "Vardagsproblem" av Yrsa Franzén Görnerup.

Sedan var det dags att åka till Skara för ytterligare en helg.

Till Skara åkte vi tre stycken ihop. Med mig hade jag Karin Bengtsson och Maria Ahola. Karin är en fd kund och Maria är innehavare av Furface Hundskola (www.furface.se). Vi hade bokat var sitt rum på vandrarhemmet i Eggby. Kan verkligen rekommenderas. Stora fina rum med toa och dusch och ändå inte dyrare än andra vandrarhem.

Vi var taggade och såg speciellt fram emot söndagen som skulle handla om hundar. Lördagen handlade om katter och det har jag lärt mig massor av. Fokus har legat på problembeteenden, deras orsaker och lösningar, men vi längtade alla tre efter hunddagen. Här upplevde jag samma sak som i Linköping. En glad och trevlig tjej stormade in och att hon brann för att prata hund gick inte att ta miste på men - det kom inte upp i högskoleklass här heller. Jag kunde inte hålla med om allt som sades och en hel del kan man direkt hitta vetenskapliga fakta som talar emot. Att hon med ett skratt beskrev de köttbullekastande plyschtanterna gjorde mig inte vänligare inställd. Man behöver inte kasta köttbullar och man behöver inte klä sig i plysch. Man kan träna hund med hjälp av enbart positiv förstärkning ändå. Synd att man förlöjligar ett belöningssystem som har stöd i vetenskapen. Den efterlängtade hunddagen kändes lite onödig. Tiläggas bör att det här är en högskolekurs i hund och kattetologi som ger 10 högskolepoäng.

Nu ser vi fram emot den sista träffen i december. Då kommer Kerstin Malm (www.kmalm.se) att föreläsa, tyvärr bara en halvdag.

Skarahelg

HundPosted by Ulla-Britt Thu, September 15, 2011 15:55:29

Hösten är här och med den nya utbildningar. I höst kommer jag att studera i Linköping, Skövde och Skara.

Helgen som gick tillbringade jag i Skara. Jag går Hund och kattetologi där och det var dags för första träffen. Det innebar två dagar fulla av itressanta föreläsningar och två kvällar med massor av god mat hos goda vänner.

Det är naturligtvis mycket som fastnade lite extra efter den här helgen men alldeles extra intressant var föreläsningen om djurskydd.

Man ser ofta hundar som står bundna eller i löplina på tomten. Reglerna säger numera att det är tillåtet att kortvarigt binda hund eller låta den gå i löplina. Med kortvarigt menar man två timmar eller mindre och endast på ett för hunden riskfritt sätt. Frågan är om det finns några riskfria sätt? Som jag ser det är risken alltid stor att hunden springer mot en människa eller efter en katt, med t ex nackskador som följd. Valpar under sex månader får endast hållas bundna kortare stunder.

Naturligtvis är det inte tillåtet att binda hundar inomhus eller vid ett fordon som kan startas och köras iväg.

För några år sedan kom en kvinna in till mig på Cellos hundcafé och ville ha min hjälp att beställa ett elstängsel som grävs ner i marken och m a o blir osynligt. Jag förklarade att det nog inte är tillåtet och att jag hur som helst inte ville ta hem ett sådant. Hon blev inte glad och gick snabbt ut.

De bestämmelser som finns när det gäller elstängsel för hund ser ut som följer:
Osynliga elstängsel får inte användas till hund. Med osynliga elstängsel menas en nedgrävd ledning som utgör en gräns. När hunden passerar gränsen får den en elektrisk stöt via t ex ett särskilt halsband.
Synliga elstängsel får användas till hund om ytan som stängslas in är tillräckligt stor. Med synlga elstängsel menas stängsel som ger elstöt när hunden kommer i direkt kontakt med stängslet.
För att få använda synliga elstängsel måste ytan som omgärdas av stängslet vara minst 50 gånger minimimåtten för rastgård för hundar som är mindre än 45 cm i mankhöjd. För hundar som är större än 45 cm i mankhöjd krävs en yta som är minst 800 kvadratmeter.

Nu är det kanske inte det lämpligaste sättet att ordna en inhägnad på, även om man följer bestämmelserna. Varför bygger man inte ett tillräckligt högt och stadigt stängsel i stället?

Naturligtvis är inte elhalsband tillåtet. Inte heller stackelhalsband är tillåtet. Undrar hur länge stryphalsbandet kommer att vara tillåtet eller för den delen antiskallhalsbandet?

Mjuka metoder

HundPosted by Ulla-Britt Thu, August 11, 2011 00:40:28

Mjuka metoder - ett luddigt begrepp. Många påstår sig använda mjuka metoder trots att de både korrigerar fysiskt och/eller straffar

Den ofta använda vattensprutan kan effektivt knäcka en hund. Att ignorera hunden när man kommer hem och först packa upp maten, hälsa på de mänskliga familjemedlemmarna, klä av sig osv, är ett straff. Att lägga omkull en hund är ett övergrepp och kan inte räknas som en mjuk metod hur mycket man än gullar med den.

Många hundar är säkert så tuffa att de tål korrigeringar med vattenspruta men varför använda den om det finns bättre alternativ? Jag läste med förskräckelse hur "Härliga Hunds" "coach" Johan, rekommenderar en goldenägare att använda vattenspruta vid möte med människor. Matten är förtjust eftersom hon anser sig ha en lika glad hund som förut men en hund som lyder.

Jag kan inte bedöma glädjen eftersom jag inte träffat hunden, men är säker på att vattensprutan har gjort den osäkrare. Matten har fått träna genom att spruta vatten när hunden vill hoppa och hälsa. Det är klart att den snabbt lär sig att man får vara försiktig med människor, men vill vi lära våra hundar att det är otrevligt att träffa människor och hundar? I stället skulle matten ha lärt den att hälsa fint med hjälp av positiv förstärkning. Då kan kommandot "hälsa fint" hjälpa henne att känna sig säkrare på sin hund samtidigt som den fortsatt ser möten som något positivt.

Det är alltså POSITIV FÖRSTÄRKNING som är ledordet för all mjuk träning. Belöna det önskade beteendet! Ibland innebär det att man får vara snabb och belöna INNAN hunden hinner reagera och uppvisa ett oönskat beteende. Så fungerar t ex "skvallerträningen" och man kan alltså med enbart positiv förstärkning lära en hund att inte jaga änderna i parken eller grannens katt. Så mycket trevligare för både hund och matte och en i längden hållbarare inlärning.

Tänk på att lydnad eller inte, aldrig är ett ledarskapsproblem. Hunden kan aldrig bli ledare eller klättra i rang i sin människofamilj. Vi kan aldrig vara för snälla, men vi kan naturligtvis misslyckas med timingen av den positiva förstärkningen. Vi kanske inte lyckas hitta en förstärkning som fungerar för vår hund. Alla hundar gillar ju inte köttbullar smiley Att ta hjälp av en duktig instruktör är ibland en nödvändighet. Man blir ju så lätt hemmablind. Det kan jag garantera.

Hur hittar man då en instruktör, som arbetar genomgående med mjuka, vänliga metoder? Ett sätt är att titta på var de utbildat sig. Anders Hallgren, Hunutbildningsgruppen och IMMI-godkända utbildningsanordnare brukar vara de säkraste korten, även om det inte är någon garanti. Man kan också leta instruktör via IMMIs hemsida, www.immi.nu.

Sedan finns det instruktörer som man inte hittar den vägen. Som exempel kan jag nämna min kollega Maria på Furface Hundskola. Hon är utbildad hos SBK men jobbar rakt igenom med mjuka, vänliga metoder. Maria är författare till boken "Köttbullelydnad"

En annan som inte använder sig av annat än mjuka vänliga metoder, är Marie Ström (http://www.123minsida.se/marieofsweden/).

Viktigt att nämna är att en SBK-utbildad instruktör naturligtvis kan vara lika bra som en instruktör utbildad av Anders Hallgren. Det gäller att följa sin magkänsla och våga säga nej om det är något som inte känns helt bra.

Hösten 2011

AllmäntPosted by Ulla-Britt Thu, July 28, 2011 16:22:34

Nu är vi plötsligt i slutet av juli och mycket har hunnit hända. Bland annat har nätterna blivit mörkare och skolstarten har krupit närmare. Då gäller det att göra sitt bästa för att se det positiva i tillvaronsmiley

Från 1 september kommer jag att jobba som hundpsykolog igen, vilket innebär att man kan kontakta mig för problemutredningar och enskild träning. Säkraste kontakten sker via mail på ub@cellos.se eller via Furface Hundskola (www.furface.se).

Redan nu har jag startat samarbetet med Maria på Furface Hundskola. Här kommer det massor av spännande nyheter under höstensmiley

Jag kommer att hålla kurser hos Vuxenskolan i Uppsala och Enköping.

Studierna i bl a etologi startar 1 september.

Jag måste med andra ord se det som början på en spännande höst, i stället för slutet på sommaren. Ska försöka. Titta in här igen så får du se vad som händer!

Inte har väl hunden ont?

HundPosted by Ulla-Britt Sat, April 16, 2011 23:16:37

Och om den har det är det väl inte så farligt? Hundar är ju så smärttåliga. Är de det? Hur kan vi veta hur ont de har?

Under åren som hundpsykolog har jag ofta träffat på hundar som jag förstått varit sjuka eller haft ont någonstans. Ibland har de hundarna kommit tillbaka från veterinären med utlåtandet frisk. Jag har själv åkt runt till veterinär efter veterinär eftersom jag vetat att det måste vara något fel på min hund. Så småningom hittar man felet men varför ska det vara så svårt att få en ordentlig genomgång? Varför viftar hundägare så lätt bort möjligheten att en beteendestörning kan bero på smärta? Hur många hundar avlivas som "farliga" när de har ont?

Jag fick igår möjlighet att lysssna på Jessica Pelz. Jessica pratade om hundens smärtbeteende och jag insåg att jag ibland missat smärtor. Man ska aldrig hoppa över en noggrann veterinärkontroll när en hund ändrar sitt beteende, även om den inte blir aggressiv. Kanske slutar den leka med favoritbollen. Visst är det lätt att skaka av sig oron och skylla på åldern? Vi vill ju inte att våra hundar ska vara sjuka. Men det är så viktigt att veta vilka tecknen på smärta är och så viktigt att inte nöja sig med det första friskförklarandet. Tro i stället på din hund!

Jessica berättade igår om hur allvarlig en "lindrig pålagring" faktiskt är. För att bli en pålagring och synas på röntgen har leden länge varit inflammerad och hunden har haft ont.

Mycket annat får man reda på om man går och lyssnar på Jessica som har en lång meritlista. Bland annat har hon varit lärare på Axelssons hundmassageutbildning i både Norge och Sverige. Du kan läsa mer om henne och hennes olika föreläsningar på : jessicapelz.se

Jag hoppas att det här har väckt ditt intresse och att du åker och lyssnar på Jessica när hon är nära dig.

Next »