Ulla-Britts Blogg

Ulla-Britts Blogg

Våga vara vänlig

AllmäntPosted by Ulla-Britt Fri, March 23, 2012 00:39:46

Den senaste månaden har varit smått omskakande. Jag har tillsammans med vännen och kollegan Maria Ahola länge pratat om vikten av att inte korrigera och straffa hundar, utan i stället träna med genomgående positiv förstärkning. För drygt en månad sedan så startade vi därför Facebookgruppen "Våga vara vänlig mot din hund"

Till en början kollade vi så gott som alla som ansökte om att få bli medlem. Överraskande många gick med under första månaden och i mitten av mars var vi drygt 100 medlemmar. Ett fantastiskt resultat tyckte vi då. Nu, en vecka senare är vi 420 medlemmar. Vad har då hänt? Det började med att jag skrev ihop några av mina tankar i ett brev som jag skickade till bland annat Kvällsöppet. Döm om min förvåning då jag dagen efter fick ett mail där redaktionen ville ha kontakt med mig. De ville bland annat veta om jag kunde ge dem namnen på några auktoriteter inom hundvärlden, som kunde backa upp mina påståenden. Jag skickade genast brevet till Anders Hallgren och Kerstin Malm. Båda svarade med vändande mail att visst fick jag ge Kvällsöppet deras namn och kontaktuppgifter.

Sagt och gjort, jag ringde upp Kvällsöppet och pratade med dem. Efter att ytterligare ha förklarat hur jag ser på hundträning och farorna med det som visas upp på TV så blev det plötsligt bråttom. De ville ha förslag på fler som kunde delta i en debatt. Jag tackade nej till deltagande men lovade att maila över en lista. Fyra dagar senare sändes debatten på TV 4. Anders Hallgren kom hem från Norge samma dag men ställde upp - tack Anders!

Har du inte sett debatten så ligger den på Kvällsöppets hemsida ett tag - en månad tror jag. Debatten var som debatter är mest men det känns i alla fall som en uppstart till något som kan komma att spela roll.

Efter detta tog tillströmningen till vår Facebookgrupp fart. Jag satt till långt in på nätterna och skrev inlägg och lade till nya medlemmar. Jag ska inte säga att allt har lugnat ner sig nu men nu kommer det inte längre så många nya varje dag och gruppen sköter sig själv. Diskussionerna är intensiva och idéerna många om hur vi ska nå ut med våra vänliga metoder.

Det brev jag skrev kan du läsa här:

I 15 000 år, kanske längre, har människan levt ihop med hundar. Vi har fascinerats av denna fantastiska varelse som har kommit att kallas människans bästa vän. Därför vet vi naturligtvis mycket om den och dess ursprung. Vi vet mycket om hur den fungerar i grupp och om hur inlärningspsykologin fungerar. Forskning pågår fortfarande och vi lär oss hela tiden något nytt om hur vi kan påverka livet ihop med vår bäste vän till det bättre - för oss båda.

Därför är det så märkligt att vecka efter vecka slå på teven och mötas av direkta felaktigheter om hur vi ska handskas med våra hundar. Det är ofta något som var sant för många år sedan men som man nu vet inte längre stämmer. Vetenskap är en färskvara och när färskvaror blir gamla kasseras de lämpligen.

Så har inte gjorts när det gäller hundens etologi och psykologi. Därför får vi vecka efter vecka bevittna hur svenska hundägare, genom vårt största medie, får felaktiga råd om hur de ska hantera sin hund. Råd som kan leda till både fysisk och psykisk skada.

Vi får till exempel lära oss att hunden måste lära sig sin plats i flocken så att den inte blir ranghög. Vi får lära oss att det ofta beror på bristande ledarskap när våra hundar utvecklat ett problembeteende. Vi får lära oss att det är viktigt att vi säger ifrån åt hunden. Vi får lära oss hur vi ska göra för att kunna hantera våra hundar i koppel. De felaktiga och direkt farliga råd som sprids via TV skulle faktiskt kunna fylla en hel bok, men här får vi begränsa oss till några av de vanligaste galenskaperna.

Vi behöver inte vara rädda för att våra hundar ska ta över och klättra i rang. Rang existerar inte i grupper som består av minst två arter. Inte heller behöver vi vara oroliga för att vårt dåliga ledarskap är orsaken till våra hundars problembeteenden. Ledarskap är ett missförstått ord och ett ord som bär skulden för att många hundar hanterats felaktigt.

Men visst är det väl viktigt att vi kan säga ifrån åt hunden så att den förstår när den gjort något fel? Fel igen. Studier finns som klart och tydligt visar att våra hundar lär sig bäst om vi använder oss av enbart positiv förstärkning och undviker korrigeringar. Man har till och med sett samband mellan korrigeringar och utvecklande av aggressivitet. Däremot har aldrig någon hund blivit aggressiv för att hundägaren varit för snäll.

När det gäller koppelgående så får vi fortfarande lära oss att stryphalsband är det bästa för att klara att hantera en tung hund. Allra effektivast har vi fått se att det är om man lägger det högt bakom öronen. Vad inte någon berättat för oss TV-tittare är att man på så sätt tillfogar hunden både smärta och skada.

Ska det få fortsätta på det här sättet? Ska vi misshandla våra hundar? Ska hundar avlivas efter att de blivit aggressiva på grund av våra dressyrmetoder? Ska vi acceptera att TV visar hundprogram där man rekommenderar metoder som baseras på 70-talets kunskap? Är det sådant vi vill se när vi slår på teven?

Det är sådant som möter oss genom Go'kväll, Mannen som talar med hundar och diverse andra program. Både SVT och TV 4 har valt höga tittarsiffror framför vetenskaplig riktighet och man offrar svenska hundars välbefinnande genom att lära ut metoder som kan klassas som djurplågeri.

 

Referenser:

Hallgren, A.(2006) Alfasyndromet. Västerås, ICA Bokförlag

Hiby, E. F., Rooney, N. J., Bradshaw, J. W. S. (2004) Dog training methods: their use, effectiveness and interaction with behaviour and welfare. Animal Welfare. 13, 63-69

Malm, K. (2005) Hunden, människan, relationen. Skara, K Malm Tanke i Tryck